Om någon kommer nära en med en botoxspruta skall denna spruta ögonblickligen och utan tvivel kamikazesparkas iväg.

En grej jag är jäkligt glad över är att allt det här med utseendehets praktiskt taget alltid bara runnit av mig. Jag vet inte varför det blivit så. Det är i dagens samhälle inte det minsta konstigt att man faller för påtryckningar från pinnsmala modellbilder överallt och där en inte obetydlig del av ens lyckad-status sitter i det yttre. Så att moralisera över att vissa individer är utseendefixerade är rätt fruktlöst, även om det är väldigt frestande ibland (att moralisera över hur det här samhället skapar utseendefixerade människor är dock en annan sak).

Men jag kan bara tacka och bocka för att jag råkat bli en sån som inte bryr mig det minsta lilla, nada, at all, ett skvatt om att någon random person kanske tycker att jag skulle se bättre ut i smink eller att min tröja är ful, att min mage är fläskig, att jag borde klippa mig eller att jag borde raka mig på en massa platser (snart är det väl norm att man ska raka av sig lurvet på ovansidan av fingrarna också). DERAS PROBLEM, liksom. Vad har andras åsikter med ens egen självuppfattning att göra, egentligen?

Som det gamla ordspråket säger: "som att hälla vatten på en gås". Så, mer symboliska gåsfjädrar åt folket säger jag! Man ska inte uppfostras till att tro att ens värde sitter i andras ögon.