Allmänt gnäll.

När man tror att man äntligen irrat klart bland behådjungeln och tillslut, HALLELUJA, hittar en hylla med bygelfria historier (=fria från böjda metallbitar som på grund av den oerhörda obekvämligheten väcker ens inre eldsprutande demon) och kort därefter upptäcker att det är amningsbehåar man står och dreglar över så är det dags att fara hem och skriva klagobrev till onda behåtillverkare. Det enda som finns att hitta är grejer med vassa, skavande, klämmande byglar, spetskrumelurer som inte gör annat än att klia och grejer med så smala axelremmar att det känns som om någon håller på att med en vass ståltråd försöker fila sig igenom ens axel.

Bränna bygelbehå = nära förestående. Eller kanske inte, onödigt slöseri med resurser. Men, ja.

Desto trevligare är det dock att upptäcka att det trots allt inte var kaffesirap istället för soja man råkade hälla på sin nygjorda gryta.